Fruktansvärda perioden..

Det är sannt, jag har verkligen befunnit mig i en riktigt svår period, vilket gett resultat i att jag inte orkat med någonting.
Jag har inte ens haft orken till att "leva en normal dag", allting har bara fått mig att inse att jag skrek inombords.
I sånna här tider inser man även vilka som verkligen finns där, och inte bara säger det.
De som är nära, no matter what, och jag insåg att en "klippa" för mig inte gjorde det. Det tog hårt på mig, efter som det kändes lite som det jag fick uppleva för.. vad ärdet, 3 månader sedan? Och jag bara kände att bandet spolades tillbaka och samma sak hände igen fast med en annan nära vän.
Riktigt så illa som det som hänt förut var inte det här, men det som var va att han valde att vi skulle sluta umgås och prata för att han behöver egen tid.. jag trodde inte det funkade så? Eller är det fel på mig?
Vad hände med fraser som "det är vi, jag och du, jag finns här" haha Hell no, de gör du inte. Jag har haft svårt att tro på sån där trams efter att min förra bästa vän sen 17 år tillbaka försvann för 3 månader sedan, och han hjälpte mig stå upp så sjukt snabbt igen efter det.
Jag och Nadja hade sån lång konversation om just det här på Wayne's i fredags.., och där har vi kvinnan jag skulle kunna lägga mitt liv is händer, jag vet att det är sanning eftersom du upplevt som mycket som jag har.
Jag lärde mig också att inse, att hur nära än någon är, vet man aldrig (utom med Nadja då ofc haha), och när dom lämnar dig är det som att ta ett skott rakt i hjärtat. Men jag är i alla fall ute ur "perioden" nu känns det som, lämnar det gamla bakom, och tar stegen frammåt.

Jag älskar dig Nadja, tack för att du har räddat mig ;) <3

Bästa vänner

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0