Söndag.. vad mer ska man säga?

Så var det söndag igen.. trött och sliten som en idiot är jag. Vaknade nästan prick 11.00.
Igår träffades folket hemma hos Emilia, det blev en trevlig kväll faktiskt! Kanske tar med någon bild från det senare.
Jag födde ett smeknamn till Robin igår hehe, från och med nu är han "my homeboy".
Jag känner bara nu, en typisk söndag ska jag jobba med svenska analysen? Eller bara göra den imorrn?... jobbit.

Jag läste vad min kära Nadja skrev och vännen jag håller med dig, genom att inte säga allt för mycket har vi ju nyligen kännt på att bli "stabbed in the back" av en nära vän..
Det värsta är, att även dom man inte ville eller aldrig trodde skulle gå, kan gå när som helst.. utan förvarning...
och tro mig, det gör fruktansvärt ont.
Känslan går inte att beskriva, även fast personen som gjorde det mot mig, stod vid min sida i 17 år, sen gick ut genom dörren. Det får dig att inte lita på folk som du brukade, jag gör inte det.. bara dom som jag VET inte kommer gå.
För dom är inte fega, dom tror inte att det är en kamp om vem som är min närmaste vän, eller vem som älskar mig mest?... Nadja, bebwi tatte, i love you, och jag vet vet vet, du står vid min sida i alla stunder och du kommer inte sluta.
Det betyder världen för mig


Now or never, we will always stick together

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0